Barbara_Helsingius-06-Blakullaschottis.mp3
När vintern gjort sitt och är redo att gå
men våren vankelmodigt tvekar,
när dagen trär pärlor på kvist och på strå
men natten fåfängan förnekar
då traskar en gumma i Bredslättgläntan,
då vankar en kärring i otålig väntan:
“Tusan, så påsken är sen i år,
det hinner ju nästan bli vår!”
Hon stampar i marken, hon grymtar och gnyr
och tuggar enbärskryddad kåda,
hon kisar mot berget där solvärmen flyr
för dem som påskadans skall tråda.
Då susar och viner i luften av kvastar,
då hör hon ett väsande “Skynda, det hastar!
Skynda om du skall bli med i år
för också en påsknatt förgår!”
Med huckle och kittel är kärringen klar
och jamaren – jeda mig – katten!
Utom sig av iver hon flaxar och far
för snart skall hon dansa i natten.
Så lättar hon äntligen upp ur gläntan –
ja, huka er, här kommer Bredslättjäntan,
hon skall till Blåkulla också i år
och skyndar sig allt hon förmår!
Och kärringen flyger längs mångatan fram
ordentligt försenad i starten,
men Bredslättens kvastknutta kommer på skam
för hon kan inte få upp farten!
Då inser hon tydligt som påskasmällen:
hon tagit en kvast av den gamla modellen…
“Tusan, den är ju för långsam i år,
nu kommer jag fram först i vår!”
Vid bålet i Blåkulla väsnas och yr
en samling vilda silhuetter
tills flammorna falnar och var och en styr
hem över gryningsbleka slätter.
Då landar en andfådd, förlägen gumma,
då landar en kärring på ben som är stumma
och lovar vid månmat och hallonhår
att starta till jul nästa år!
Text & musik: Barbara Helsingius (Finns i “Kanske en visa”)
Barbara Helsingius 