Trollmöte

Jag sitter på ett mossigt block i en septemberskog
som är så risig och så grå…
Jag tycker att ett gammalt troll skall glutta fram ur någon vrå,
ett lurvigt, labbstort, långnäst troll som bor i något kummel.
– Vad gör du här, tvi tu, patrask, förstår jag av hans mummel.

Så glor han stint på mig ett slag och kisar sen omkring.
– Jag drömmer smått, förklarar jag, det gör väl ingenting?
– Nå har du ingen annan plats att drömma på än här?
– Nej svarar jag, här är så skönt.
Då plirar han och klår sig bak och plockar några bär.
– Jaså, jaså (hans björnröst är förargad allt ännu)
– Jag trodde här var gott för troll men ej för en som du.

– Jo vet du troll, det är så gott att komma hit ibland
där allt är lugnt och strävt och grått, där det finns mossa, ljung
och barr men ingen glittersand.
Att komma hit och drömma smått och vila ut och glömma allt
som är förtret och larm och kamp.
Då är han tyst och nickar blott och tuggar på en svamp.

Och när han tänkt en liten stund han brummar till.
– Ja, jag förstår, det har jag tyckt i många år så sitt du här om du har lust
från morgonväkt till svartan kväll för inte stör du just.
– Tack, säger jag, vad du är snäll. Så vänder han och går.

Jag sitter på ett mossigt block i en septemberskog
och väntar något trolltyg –
men jag är väl själv ett långnäst troll och det är kanske nog.

(Karin Mandelstam)